PÅSKEN:
SÅ OFATTBART MYCKET MER ÄN ÄGG OCH FJÄDRAR
Varför jag skriver denna sida
Jag som skrivit denna sida har själv fått erfara att påskens ursprungliga budskap är sant – och det har förvandlat mitt liv.
Jag har rest, bott utomlands, haft mycket och haft lite. Jag har inte hållit tillbaka från att följa mina drömmar eller utforska det som världen har att erbjuda. Men trots allt jag provat fanns det en tomhet kvar i mitt inre – en obesvarad fråga, den mest centrala pusselbiten i livet, som inte gick att fylla med något av det jag sökte eller levde i.
Även om jag växte upp i ett kristet hem, valde jag länge att gå mina egna vägar. Jag flydde från Gud. Men när Han fångade mitt hjärta och öppnade mina ögon, insåg jag med all tydlighet: inget – absolut inget – kan jämföras med det liv jag funnit tillsammans med Jesus.
Alla religioner, förutom den kristna tron, bygger på att människan själv måste prestera och vara "god nog" för att förtjäna frälsning eller evigt liv. Religion generellt handlar om vad vi som människor måste göra för Gud för att uppnå något.
Sann och biblisk kristendomen däremot handlar om vad Gud istället har gjort för oss. Detta är unikt. Det som var omöjligt för oss människor, det gjorde Gud för oss istället. I kärlek.
Han blev människa för vår skull (i Jesus), levde det liv vi inte kunde leva, dog den död vi förtjänade – och uppstod från de döda för att ge oss evigt liv.
Jesus fullbordade det vi aldrig kunde åstadkomma själva. Han dog för att övervinna döden för var och en av oss.
Det betyder att frälsningen inte handlar om våra prestationer eller en ständig osäkerhet om vi varit "duktiga nog" – utan om att vända om från att leva mitt liv på egen hand och vända mig till Gud och i tro ta emot det Han redan har gett, av nåd.
Därför är påsken inte bara en högtid för mig – dess budskap är något jag lever i med varje dag. Och det är just därför jag har skapat denna hemsida: för att dela med mig av vad påsken egentligen handlar om med den förhoppning att du ska få en chans att upptäcka hur mycket Gud älskar dig, och vilken otrolig gåva som ligger och väntar. Tidernas största kärlekshistoria.
Glad påsk från mig!
En berättelse om blod, befrielse och Guds kraft att rädda
Vad ordet "påsk" betyder och vad som faktisk hände.
Ordet "påsk"kommer från det hebreiska ordet Pesach, som betyder "gå förbi". Det syftar på den allra första påsken som utspelade sig i Egypten ungefär 1300 år före kristus, under en tid då Israels folk levde som slavar under faraos förtryck.
Bibeln berättar att deras rop steg upp till Gud, som hörde deras lidande och kallade Mose att föra dem ut ur Egypten. Mose gick till farao med Guds budskap: "Släpp mitt folk." Men farao vägrade, gång på gång. Då sände Gud en serie plågor över landet – floder förvandlades till blod, gräshoppor ödelade fälten, mörker sänkte sig – men faraos hjärta förblev hårt.
Den sista plågan skulle bli den mest fruktansvärda: alla förstfödda i Egypten skulle dö. Det var en domshandling – en konsekvens av ondskan och förtrycket. Men mitt i detta erbjöd Gud en väg till räddning. Han befallde Israels folk att ta ett lamm, utan fel eller brist, slakta det och stryka dess blod på dörrposterna till sina hus.
När dödsängeln gick genom landet den natten, gick han förbi de hem som var tecknade med blodet.
Domen föll – men inte där blodet redan vittnade om att ett liv redan getts. Lammet hade dött i deras ställe.
Det är också värt att notera att räddningen inte enbart var förbehållen dem som var födda inom Israels folk.
Bibelns berättelse antyder att även människor från andra folk – de som hört Guds budskap genom Mose och valde att lyda genom att också stryka blodet på sina dörrposter – blev beskyddade.
Frälsningen var alltså redan då tillgänglig för alla som satte sin tillit till Guds ord, oavsett bakgrund. Ett tydligt förtecken på evangeliets framtida budskap: att Guds frälsning gäller varje människa som väljer att tro och ta emot. Detta är kärnan i den första påsken: Ett lamm offrades för att rädda människoliv. Blodet blev tecknet på tro, lydnad – och befrielse.
Efter denna natt bröt farao samman och släppte folket. Över 600 000 män, tillsammans med kvinnor och barn, lämnade Egypten på väg mot friheten och det land Gud hade lovat dem.
Denna händelse blev en årlig påminnelse inom judendomen – en högtid om Guds makt att rädda, om ett offer som gav frihet.
Inom kristen tro ser vi i denna berättelse en tydlig förebild till Jesus Kristus. Han är det sanna påskalammet, det slutgiltiga offret, som gav sitt liv för att befria mänskligheten från syndens och dödens slaveri.
Påsken handlar därför inte bara om historia – den handlar om ett evigt löfte som fullbordades på ett kors och förseglades med en tom grav.
Varför Jesu offer är påskens djupaste fullbordan
Evangeliet i ljus av påsken
Jesus kallas "Guds lamm" i Nya testamentet (Joh 1:29), eftersom han – precis som lammet vid den första påsken – offrades för att rädda andra. I den judiska traditionen, enligt Mose lag, kunde människor offra djur som ett tillfälligt sätt att sona sina synder inför Gud. Detta byggde på en djup insikt: synd är allvarligt – så allvarligt att dess konsekvens är döden (Rom 6:23). Synd skiljer oss från Gud, som är livets källa, och därför krävdes ett offer för att kunna försonas med honom.
Men dessa djuroffer var aldrig en slutgiltig lösning – de var en föraning, en skugga av något större som Gud hade planerat. I stället för att varje människa skulle bära sin egen skuld och dö, tillät Gud att ett oskyldigt liv dog i deras ställe. Det pekade fram mot det fullkomliga offer som skulle komma: Jesus Kristus, Guds Son.
Liksom Israels folk behövde befrielse från slaveriet i Egypten, behöver varje människa i dag räddning från syndens slaveri och dess konsekvens – död och evig separation från Gud.
Bibeln beskriver detta tillstånd som helvetet – en plats inte ämnad för människor, utan för djävulen och hans fallna änglar. Men på grund av synden som kom in i världen genom Adam, har vi alla ärvt denna benägenhet och lever i ett tillstånd av andlig separation.
Detta är historiens största kärleksberättelse. Inget annat trossystem berättar om en Gud som själv kliver ner för att bära det straff vi förtjänar. I andra religioner är det upp till människan att prestera, följa regler, uppnå renhet. Men Bibeln är tydlig: alla har syndat. Ingen kan i egen kraft rädda sig själv.
Det är därför vi behöver frälsning – att bli räddade. Inte genom våra egna ansträngningar, utan genom det offer som Gud själv har ordnat. Johannesevangeliet 3:16–17 säger:
"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom."
Påsken påminner oss om att räddningen inte kommer genom prestation, utan genom blodet från ett lamm – inte längre ett djur, utan ett evigt, heligt offer: Jesus Kristus, Guds Son. Han dog i ditt och mitt ställe. Han bar straffet – en gång för alla – för att vi skulle räddas.
Tänk på detta: Gud själv valde att bli människa för att rädda oss. Han valde att lida, att bli korsfäst, att ta på sig syndens hela straff – även för dem som hatade honom.
För dem som hånade honom och drev spikarna genom hans händer, bad han:
"Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör."
Tänk dig att du står inför en rättvis domare efter att ha brutit lagen. Det spelar ingen roll hur många goda gärningar du gjort – du är fortfarande skyldig och måste ta konsekvenserna. På samma sätt är vi inför Gud. Men de goda nyheterna är att Jesus – som var utan skuld – tog vårt straff. Han betalade vår skuld. Han dog för att vi skulle gå fria.
Jesus säger i Joh 11:25-26:
"Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.
Och i Joh 5:24:
"Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har övergått från döden till livet".
Detta är evangeliet – de goda nyheterna: att Gud älskar dig så mycket att han själv blev människa i Jesus, för att ge sitt liv i ditt ställe, så att du kan bli fri, förlåten och få evigt liv.
Påsken är inte bara ett firande – den är en inbjudan till försoning och evigt liv.
Vad uppståndelsen betyder - då och nu
Varför firar kristna påsk idag?
För kristna är påsken den viktigaste och mest meningsfulla högtiden. Den är inte bara ett minne av något som hände för länge sedan – den är en levande verklighet och ett personligt hopp. Vi firar inte bara långfredagen, dagen då Jesus dog för våra synder, utan också påskdagens mirakel – den tredje dagen då han uppstod från de döda.
Hans uppståndelse förändrade allt. Den bekräftades av över 500 ögonvittnen (1 Kor 15:6) – människor som, med risk för sina egna liv, frimodigt vittnade om att de sett Jesus levande. De kunde ha valt att förneka sanningen och rädda sina liv – men i stället valde de att dö för sanningen. Sanningen om att Jesus hade uppstått från de döda. De visste vad de sett, och ingen hotbild i världen kunde få dem att ta tillbaka det.
Ögonvittnesskildringar har alltid varit avgörande för att bekräfta historiska händelser, särskilt i antiken.
Till jämförelse: medan Jesu uppståndelse stöds av över 500 samtida vittnen och texter skrivna av dem som levde med honom – samt referenser i romerska källor – har välkända filosofer som Sokrates, Platon och Aristoteles bara 2–3 verifierade ögonvittnen var.Dessutom har Nya testamentet över 25 000 bevarade manuskript, vilket gör att historiker talar om dess "bibliografiska överlägsenhet"– något som gör Bibelns dokumentation starkare än någon annan antik text.
Och vi – miljoner människor världen över – bär fortfarande detta vittnesbörd: att Jesus lever. Vi har hört de goda nyheterna, tagit emot dem i våra hjärtan och upplevt deras kraft. Våra liv har förvandlats. Människor från alla bakgrunder – oavsett ålder, ursprung eller historia – har mött Jesus och fått erfara nytt liv. För många har han varit den saknade pusselbiten i tillvaron.
Kriminella har blivit fria. De hopplösa har funnit hopp. De trasiga har blivit helade. Och vi är övertygade: Jesus lever.
Han ger frid, glädje och hopp om ett evigt liv bortom döden.
Det är därför vi firar påsk – inte bara som en högtid, utan som ett levande budskap. Många av oss bär det med oss varje dag. Vi bär det i våra hjärtan, inte för att vi helt förstår dess fulla djup – för sanningen är att vi aldrig helt i detta livet kan greppa hur stort det är eller vad det verkligen kostade. Men vi vet att det kostade – att Gud, i sin kärlek, lät straffet för vår synd falla på sin egen Son.
Och ändå lämnade han honom inte i graven.
På tredje dagen uppstod han, och Gud har upphöjt honom till Herre och domare över levande och döda. Den som vänder sig till honom – får liv.
Hur du kan ta emot Guds gåva denna påsk
Evangeliet är en inbjudan till ett nytt liv i gemenskap med Gud. Du kan komma till Gud precis som du är. Du behöver inte först bli perfekt eller förtjäna hans kärlek – den är en gåva av nåd, helt oförtjänt, men riktad till var och en av oss. Gud älskar dig så mycket att han sträckte sig ända till korset för att du skulle bli fri från hopplösheten och den konsekvens som synden för med sig. Han vill ge dig en ny början.
Jesus dog för dina synder – för att bära det som skilde dig från Gud. Han gjorde det för att ge dig liv – inte bara här och nu, utan ett evigt liv som börjar redan i dag.
I Bibeln säger Jesus:
"Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö"(Joh 11:25–26).
Att ta emot denna gåva är inte komplicerat. Det handlar om att säga ja till det Jesus har gjort för dig. Att vända sig till honom i tro, be om förlåtelse och bjuda in honom i sitt liv. Det är början på en vandring med Gud – ett nytt liv i gemenskap med honom som skapat dig och älskar dig.
Bestäm dig i dag för att ta emot hans gåva av nåd. Vänd dig till Gud, din skapare – sök honom av hela ditt hjärta. Här är en enkel bön du kan be:
"Jesus, jag tackar dig för att du dog för mig. Jag ber om förlåtelse för mina synder. Jag tror att du tog min synd, mitt straff och min död på korset. Jag accepterar gåvan om nåd från Gud och vill ta emot din förlåtelse och ditt nya liv i denna stund. Lär mig att följa dig, låt mig få lära känna dig. Jag vill leva med dig. Amen."
När kycklingar, ägg och dekorationer skymmer det verkligt viktiga
Från kors till kycklingar: Historien om vårt påskfirande
I Skandinavien har påsken varit en blandning av hedniska traditioner, folkliga inslag och kristen tro. Vi har fått påskharar, fjädrar, påskeldar, påskkärringar och godisägg. Men mitt i detta finns en djupare historia som ibland glöms bort – om ett lamm som offrades, ett kors som restes och en grav som blev tom.
Påskfirandet i Sverige tros ha börjat redan under 800- och 900-talet i samband med kristnandet av landet. Under medeltiden (ca 1050–1520) blev påsken en central kyrklig högtid, präglad av fasta, mässor, processioner och dramatisk liturgi. Påsknatten och påskdagen firades som Kristi uppståndelses seger över döden. Människor fastade i fyrtio dagar före påsk och deltog i påskvakan – en lång gudstjänst som började på lördagskvällen och avslutades vid gryningen.
Under 1600-talet, när kristendomen redan varit etablerad i Sverige i flera hundra år, började folkliga föreställningar om övernaturliga krafter och häxor prägla påskhelgen. Det sades att häxor flög till Blåkulla på skärtorsdagsnatten för att fira med djävulen. För att skydda sig från dessa onda krafter tände människor eldar, lät gevären smälla och ristade kors på dörrposter.
Denna folktro gav senare upphov till traditionen med påskkärringar – barn som klär ut sig och går från hus till hus för att önska glad påsk och få godis. Det som en gång bottnade i skräck och vidskepelse har i dag blivit en lekfull sed, men kopplingen till evangeliets berättelse är obefintlig.
Samtidigt började man använda påskris som en symbol för Jesu lidande – ett slags andlig påminnelse under fastan. Men under 1800-talet förändrades även denna sed. Riset flyttade in i hemmen som prydnad, och med tiden smyckades det med färgglada fjädrar, pappersblommor och små kycklingar. Vad som började som en allvarlig symbol för påskens innersta mysterium – Kristi lidande och offer – förvandlades till något färgstarkt men innehållslöst.
I slutet av 1800-talet introducerades även påskharen i Sverige, en figur med rötter i tysk folktro. Påskharen, som gömde ägg åt barnen att leta upp, fick snabbt fäste bland de yngre generationerna. Under 1900-talet blev detta inslag alltmer populärt, särskilt i takt med att handeln och reklamen gjorde påsken till en konsumtionshögtid. Godisfyllda påskägg, pynt, chokladharar och fjädrar tog över både butiker och vardagsrum.
Det är viktigt att förstå att dessa seder – påskkärringar, ris med fjädrar, harar och godis – inte har någon som helst koppling till det ursprungliga påskfirandet. De är varken förankrade i Bibelns berättelse eller i det budskap påsken bär. Även om det kan kännas mysigt med vårliga inslag, färgglada dekorationer och lekfulla traditioner, så riskerar de att skymma det verkligt centrala – att Gud, i sin stora kärlek, lät sin Son dö och uppstå för att rädda världen. Påskens kärna handlar inte om pynt och ägg, utan om frälsning, nåd och livets seger över döden.
Man kan undra: Är detta bara oskyldiga traditioner, eller har vi – kanske omedvetet – låtit det största budskapet i historien förminskas till fjädrar och sockerchock? I en tid då många söker efter mening, hopp och sanning är det värt att stanna upp. Kanske är det just nu, i mötet med påskens verkliga innebörd, som vi behöver höra berättelsen om ett lamm som offrades, ett kors som restes – och en grav som blev tom.
Påsken handlar inte om pynt. Den handlar om frälsning.
Tack för att du tog dig hit!
Tack för att du tog dig tid att läsa. Jag hoppas att påskens budskap har fått beröra ditt hjärta – precis som det en gång gjorde med mitt och förändrade allt.
Om du har frågor om Bibeln, tron på Jesus, eller bara längtar efter någon att prata med – tveka inte att höra av dig. Har du tagit emot, eller vill du ta emot Jesus som din Frälsare och Herre? Då skulle det betyda mycket för mig att få höra din berättelse. Och om du bär på något särskilt som du vill ha förbön för, skriv gärna.
Jag tror på bönens kraft – och på en Gud som lyssnar och svarar i Jesu namn.
